Romantik och realism

Jag lyssnar en del på Förlagspodden med Kristoffer Lind och Lasse Winkler. Bra podd, men bilden som målas upp av den svenska bokbranschen är inte direkt uppmuntrande. Det är tuffa tider för kvalitetslitteratur – och för förlagen.

Inte oväntat förstås och jag inbillar mig inte att det är en lysande affär (eller någon affär överhuvudtaget) att ge ut romaner. Man startar inte bokförlag i dag för att tjäna pengar.

Men kan man ge ut en handfull bra böcker om året utan att förlora pengar är det alltid något. Jaså inte det heller?

Lyckligtvis har jag viss erfarenhet av att satsa pengar på verksamheter med röda siffror och tveksamma affärsmodeller. Låt oss hoppas att det kan kompensera för min totala okunskap om allt som har med förläggeri att göra.

Frågan är dock var manusen till de där bra böckerna gömmer sig någonstans, och hur man får tag i dem. Att de finns är jag rätt säker på. Ingen ska inbilla mig att alla lovande manus hittar en förläggare i Sverige i dag.

Däremot verkar många olovande manus hitta en förläggare, men det är ju en annan sak. 

Ljud och oljud

Enligt obekräftade uppgifter lyssnas det en hel del på ljudböcker i Sverige.

Personligen skulle jag inte lyssna på en ljudbok ens mot betalning. Det skrivna ordet är ett perfekt medium för skönlitteratur, på samma sätt som det talade ordet är ett perfekt medium för samtal. Jag lyssnar gärna på poddar, men böcker vill jag läsa på mitt eget vis och i min egen takt.

Uppenbarligen finns det många som tycker annorlunda, vilket är i sin ordning. Det är inte straffbart att ha fel. Något ljudboksförlag kommer jag hursomhelst inte att starta.

Nu är det väl så att folk som gillar min typ av böcker helst läser på papper. Alltså kan jag med gott samvete fortsätta låtsas att året är 1924, eller 1824 för den delen.