Med vanvettet i behåll

Förutom humor och hittepå får god litteratur gärna innehålla en smula dårskap.

Det kan röra sig om överdrifter, absurdismer, galenskap, besatthet, om vanvettig kärlek eller vansinnets mörker. Det kan gälla komedi eller tragedi. Men utan en hälsosam dos vanvett blir det ofta slätstruket och tråkigt.

Dessutom måste man ju vara lite galen för att skriva en roman (eller starta ett förlag, för den delen) så förutsättningarna borde vara goda. Men tyvärr verkar svenska författare ofta vara galna på ett litterärt sett ointressant vis.

August Strindberg är ett talande exempel. Vad hjälper det att ens eld är den största i Sverige om resultatet är en lång rad fruktansvärt tråkiga romaner?

Så mycket kan jag säga om mitt eventuella förlag att om Strindberg skickar in ett manus kommer han att få tillbaka det med vändande e-post.